Blogg

I början av oktober blev Hollywood-producenten Harvey Weinstein anklagad för flera fall av sexuella övergrepp och våldtäkt inom filmbranschen. Detta var starten på något större och det spred sig via hashtaggen #MeToo på sociala medier.

#MeToo blev otroligt stort även hos oss i Sverige. Det är rätt uppenbart att vi har låtit normalisera sexuella övergrepp i vårt samhälle, vilket är hemskt. I många branscher och på många företag stora som små har vi låtit sexuella övergrepp ske utan åtgärder. Det har blivit mer normalt att de utsatta har fått leva med den traumatiska upplevelsen utan någon förståelse eller hjälp från arbetsgivare, arbetskamrater, familj m.fl. Sexuella övergrepp är aldrig okej och det budskapet har med hjälp av kampanjen #MeToo kommit upp till ytan.

Ni som har varit modiga nog att berätta om egna erfarenheter av sexuella övergrepp, tack för att ni vågar berätta. Ofta tar vi skulden på oss själva och det är också en av anledningarna till att vi sällan anmäler. Men skulden ligger alltid hos förövaren och det är viktigt att du som blivit utsatt berättar för någon du litar på och får det stöd du behöver.

Att berätta och kanske ”gräva upp” gamla minnen som du har förträngt en längre tid kan vara otroligt jobbigt och du kan må dåligt under en tid. Vänd dig till någon du kan prata med och be om hjälp att bearbeta minnena som nu har kommit upp pga #MeToo. Du kan vända dig till många av de organisationer som finns bl.a. Föreningen Tillsammans och Föreningen Storasyster. Har du någon funktionsnedsättning kan du ta kontakt med oss via vårt kontaktformulär här på hemsidan. Vi finns här för dig!

Här kommer mitt tredje och sista inlägg om konferensen som Myndigheten för delaktighet arrangerade på Dunkers kulturhus i Helsingborg den 3/10. Jag hoppas ni tyckte det var intressant och att ni har haft nytta av informationen i mina inlägg.

Samtal om hur Sverige lever upp till rättigheterna i konventionen och vägen framåt. Malin Ekman MFD, Ellionor Triay Strömvall jurist BO, Anna Bruce forskare och lärare vid Lunds universitet/Raoul Wallenberg institutet, och Ines Uusmann Funktionsrätt Sverige.

”Det är tio år sen konventionen kom och vi gör inte tillräckligt idag och inte heller tillräckligt fort. Vi är bara och nosar på toppen av vad vi egentligen skulle kunna göra,” menar Anna Bruce forskare och lärare vid Lunds universitet/Raul Wallenbergs institutet.

”Det går framåt, men med myrsteg.” säger Ines Uusmann från funktionsrätt Sverige.

Brita Törnell, utredare på MFD pratade om hur MFD kan stödja arbetet med att förverkliga konventionen på regional och lokalnivå.

Emil Broberg, tredje vice ordförande i SKL (Sveriges kommuner och landsting), pratade om hur viktigt det är att även kommuner och landsting jobbar med mänskliga rättigheter.

SKL skickade ut en fråga till kommunerna, om hur de jobbar med mänskliga rättigheter och svaren de fick var att de flesta kommunerna inte tyckte att de behövde jobba med det. ”Vi tror oftast att vi inte har några problem med mänskliga rättigheter i Sverige, men även vi har svårt att följa de mänskliga rättigheterna”, säger Emil Broberg.

Moderatorn Anna Bergholtz har samtal med Ulrika Dagård demokratiutvecklare i Lunds kommun, Torbjörn Lagergren handikappkonsulent i Halmstad kommun, Pia Enhage funktionshindersombudsmannen i Stockholmstad om hur de arbetar med konventionen i sina verksamheter.

De är rörande överens om att det är lika viktigt att prata med enskilda personer med funktionsnedsättning som det är att ha en dialog med funktionshindersorganisationer för att få rätt funktionsnhindersperspektiv i samhället.

Rebecka Hansen handläggare på HSO Skåne berättade om konventionskollen som var ett projekt där de tog fram ett webbaserat testverktyg för personer med funktionsnedsättning där de kan testa hur olika vardagsmiljöer och situationer lever upp till konventionen.

På konventionskollen.se kan du testa dina egna vardagssituationer och se hur de lever upp till konventionen.

Karin Törnström jurist på Antidiskrimineringsbyrån i Helsingborg berättade om deras arbete med konventionen som grund.

Till sist vill jag lämna er med en reflektion. Dunkers Kulturhus i Helsingborg invigdes år 2002 och på framsidan har de på ett utmärkt och snyggt sätt byggt in tillgängligheten. Därför slår det mig när Mats Sander berättar i början av konferensen att denna scenen är den ända tillgängliga scen i Helsingborg. Den är endast tillgänglig för att det finns en portabel rullstolslift placerad sidan om scenen. Min tanke är att kan vi bygga in tillgängligheten utomhus, så kan vi också göra det inomhus. Jag förutsätter att detta görs i framtida byggnationer i Helsingborgs kommun och i hela Sverige för den delen.

Sexuellt våld mot personer med funktionsnedsättning sker enligt forskning i större utsträckning än mot andra personer. Anledningen är bl.a. att vi med någon funktionsnedsättning ofta är mer beroende av flera personer i olika situationer i livet, än vad andra är. (ex, familj, vänner, partners, LSS personal, ledsagare, personliga assistenter, vårdpersonal och färdtjänstchaufförer). Att vi är i en beroendeställning kan bidra till att vi inte vågar anmäla våra förövare.

Vi startade organisationen We Rise Again under våren 2016 och har redan hört tillräckligt många berättelser av utsatta, för det mesta kvinnor, för att inse att vi har ett stort mörkertal. Detta beror bl.a. på att vi inte har någon statistik och det får vi inte så länge det inte finns en brottskod som verktyg till polisen. Det beror också på att vi har strukturella hinder som gör att personer med funktionsnedsättning inte känner sig trygga med att anmäla sin förövare.

Vi behöver alla samarbeta för att förebygga dessa allvarliga brott. Vi ser det som ett akut behov av samarbete mellan oss med erfarenhet och myndigheter, polisen och rättsväsendet för att trygga dessa personers rättssäkerhet, så de känner att vi tror på dem. Olika funktionsnedsättningar kan ibland göra att den utsatte berättar om händelsen på ett annorlunda sätt, detta ska inte hindra en anmälan.

Detta accepterar vi inte, därför yrkar vi på:

• Att ett sexuellt brott mot personer med funktionsnedsättning ska anses som synnerligen grovt brott i sexualbrottslagen. Därför att förövaren har i många fall ett övertag och utnyttjar medvetet sin ställning och situation.

• Att justitiedepartementet jobbar fram förslag på hur vi kan få bort de strukturella hinder i vårt samhälle, så de känner sig trygga nog att anmäla förövaren.

• Att kunskapen om funktionsnedsättningar inom myndigheter, polisen och rättsväsendet förbättras avsevärt för att trygga de utsattas rättssäkerhet.